Vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Allt är bra men ibland kommer den där rädslan över mig, jag vet ju att saker och ting när som helst kan förändras, jag är helt enkelt livrädd att bli sviken igen.
Vi är ganska lika Han och jag, känslosamma och öppna, båda pratar gärna om känslor vilket jag tror är bra. Det här kan nog bli riktigt bra, jag vill att det ska bli det!
Jag tror att man kommer långt på viljan. Håller tummarna för er!
Det låter som att det är bra ändå. Du verkar lite försiktigare än tidigare. Det är bara att köra på, man måste kasta sig ut ibland.
och jag vill också! Att vara öppen känns som en god början!
Att kunna prata med varandra är nyckeln till att det ska funka tror jag.
Så jag känner igen mig i din rädsla! Men alternativet är ännu jobbigare - att inte våga. Själv har jag en riktigt välutvecklad förlustångest som triggas ganska lätt, vilket gör varje relation till en balansakt för mig. Och kräver en del förståelse av motparten. Det är läskigt att våga, men för varje dag som går vågar jag tro lite mer. Hoppas det är så för dig också!
Skönt att det känns bra, härligt härligt! Bra att du har den tanken med dig att allt kan vara över på en sek. Vore värre om du hade kört på utan säkerhetsbälten!