Borta

Han var här ikväll. Han skulle lämna lite saker som jag glömt.
Vi satt och pratade lite och drack kaffe. Det kändes bra, men konstigt att ha honom så nära men ändå så långt ifrån. Ville liksom bara sträcka ut handen och röra vid honom.
När Han skulle gå fick jag en kram, den kändes stel och konstig och då gick det upp för mig att allt faktiskt är borta. Nu känner jag mig väldigt ensam.
Jag saknar honom otroligt mycket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0