Inte bara vara
Jag har någon slags frustration inom mig, vill skrika och slå.
Orkar inte bara vara.
Jag vill också skrika.
Jag vill slå, hata och gråta. Fast helst av allt vill jag vara stark.
Men jag bara trampar vatten.
Ska vill sällskapa?
Slå på en sådan där boxningssäck!
Det funkar perfekt!
Jag verkar vara så konstigt tvärtom på något sätt. Tror jag har någon frustration inom mig, men vill inte (eller kanske vågar) känna efter eller erkänna det. Då skulle jag vara en svag människa och jag är en stark människa, det har jag alltid fått höra av andra. Skulle kunna tänka mig att skrika eller slå men vill inte det heller. Jag slog sönder en läskflaska en gång i ilska, men jag skämdes så förskräckligt efteråt. Då jag blev påkommen sa jag att jag tappade flaskan (visst låter det knasigt). Jag har löst det hela med att bara vara, men det tycker jag inte om heller. Är det kanske därför jag känner mig som en sån trist människa?