B-day

Nu har jag oxå sett Mamma Mia, filmen alltså. Den var bra, rolig, romantisk, fin och lite sorlig. Men jag är inte på humör idag, eller jag är väl inte det någon dag nu för tiden, men idag känns som en extra jobbig dag.

But I was a fool, playing by the rules...

Idag skulle vi ha firat vår ettårsdag om vi fortfarande var ett par Han och jag, men det är vi inte. Vi är inte ens vänner verkar det som, har inte hörts av på en månad nu.

Jag är alltid som tröttast när jag har jobbat min kortvecka, det beror på att jag jobbar tre supertidiga morgnar i rad, men jag är ledig de fem övriga dagar den veckan.

I kväll ska jag gå på 50-års fest, hoppas jag hinner piggna till lite innan det börjar. Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer orka ta mig ur soffan...

En vän var kallad till reservupprop på universitetet, jag följde med som moraliskt stöd. Hon fick ingen plats, tyvärr.
Som tröst åkte vi till Ikea och shoppade lite, jodå det hjälpte lite i alla fall. Både jag och vännen hittade lite bra-att-ha-saker och kände oss glada för en stund.

Om du vaknar nu och märker
att vi är var och en för sig
att alla de som du fördömde
aldrig tävlade mot dig
Då blir det tomt i dina händer
då står du ensam fast i snön
Du skulle hämta lite vatten
du tog dig över hela sjön

Ännu en lördagskväll.
Sitter i soffan med datorn i knät. Har inte orkat sätta på tvn.
Jag är inte ensam och tråkig för att jag inte har något annat val, jag tar mig bara inte för något.
När kommer orken, lusten, viljan och glädjen tillbaka? Om den gör det....

I morse kände jag att jag verkligen ville ringa Han, bara säga hej. Jag gjorde inte det. Sedan såg jag honom på håll, han åkte förbi mig med bilen.
Nu är det över tre veckor sedan vi hördes.

En tystnad som liksom ekar högt
En tomhet där det förr fanns något i mitt bröst
Något försvann och kommer inte igen
Något försvann och lämnade bara tystnad och tomhet kvar

En kollega sa idag att han kände sig deppig, att livet inte känns meningsfullt och ingenting är speciellt kul.
Just så känner jag mig. Glädjen och livslusten är liksom borta.

Idag har jag träffat en gammal vän som jag inte sett på evigheter, hon bor i ett land långt borta, ja faktiskt på andra sidan jordklotet typ. Trots att vi ses så sällan och inte ens pratas vid speciellt ofta känns allt precis som vanligt när vi ses, som om det var i går och inte ett år sedan sist. Hon är en bra människa, som vigt sitt liv åt att hjälpa de som har det svårt och att arbeta med de stora orättvisorna som finns i världen. Jag blir så glad av att träffa henne, synd bara att det blir så sällan.

Kvällen har jag spenderat på en båt och ätit sjukt mycket räkor.

Jag gav köket en omgång med sprayflaskan och svampen i morse. Skönt med rent hus, ska ta golven lite senare. Det gick betydligt fortare att städa en liten etta, nu har jag ju en trea, men det blir aldrig speciellt stökigt här, jag har ju så mycket plats för förvaring.

Ska iväg till mammas butik nu, det har kommit en leverans med varor som behöver plockas upp, hoppas det är fina saker.
Men först ska jag gå till resebyrån och betala min resa till Dominikanska!

Jag har "råkat" boka en tripp till Milano i oktober oxå, tre dagar av shopping och underbart kaffe.

Jag behöver en plan. För framtiden.
När det gäller jobbet så har jag nått så långt jag kan på den arbetsplatsen, det är visserligen ganska långt men jag vet att jag kommer vilja ha mer.
När det gäller fritiden så går tiden liksom bara, jag gör inte så mycket, vill inte göra så mycket.
Jag vill ha en plan för mitt liv, för vad som ska hända sen. Hur skaffar jag en plan när jag inte har en aning om vad jag vill?

Jag och Kitty kör vidare på filmtemat, ikväll var även Hermana och CK med.
Vi såg Min brors flickvän, en rolig och lite söt film, inget wow men absolut värd att se. Lite typiskt amerikanskt sådär men lagom som måndagsfilm.

En tidig morgon kvar att jobba, borde vara i säng för länge sen nu...

Vissa dagar känns allt mycket värre, idag tex.
Jag kom att tänka på att den här helgen för ett år sedan var jag ute på krogen och träffade någon, Han.
Idag har jag sett hans anskite framför mig hundra gånger minst, jag ser ett leende men det är inte mot mig han ler.

Nyss hemkommen från en skogspromenad! Det låter otroligt, jag är inte direkt ofta i skogen, men det är sant.
Hans dotter ringde och frågade om jag kunde skjutsa henne till stallet idag, så det gjorde jag och jag följde med på ridturen, fast till fots.
Vi hade inte setts på nästan 2 veckor, jag har saknat henne.

Har kollat på film med Kitty varje kväll den här helgen, fast ingen som är värd att nämna.

Jag träffade Han idag.
Jag var på stan och helt plötsligt stod han framför mig, jag tror att mitt hjärta slutade slå för en stund. Barnen var med och de babblade på men han sa inte så mycket, det gjorde inte jag heller. Sen var det bara hej då, inte vi hörs eller något.  
Det känns som Han har glömt.
Som om Vi aldrig existerat.

Såg en film här om kvällen. Den var fin och sorglig.
 En film om äkta kärlek.

I morgon åker Sandy tillbaka till sitt studentliv 40 mil bort. Det har varit skönt att ha henne hemma under sommaren, jag har nästan glömt bort att hon inte bor här längre. Jag ska ta mig i kragen och åka och hälsa på, snart.

Resan till Bali är avbokad.
Resan till Dominikanska republiken är bokad!!!

Idag åkte jag och Kitty och Sandy och hälsade på den nyfödda, lilla Nova-li. Vi hade med oss en massa presenter, en var en dockvagn till Astrid, storasyster måste ju också få en present ju.

Har just kommit hem från kräftskiva. Det bjöds på goda pajer, kex, ostar, grillat och såklart kräftor i mängder.
Av någon anledning kan jag inte ha kul längre, det var jättetrevligt men efter ett tag kom de jobbiga tankarna och jag ville bara hem, hem till ensamheten för att tänka ifred.

Det har nu gått 10 dagar sedan brevet. 10 dagar av total tystnad. Det är tomt. Det gör ont. Men det kanske är bra. Om det går 10 dagar till, eller 10 veckor eller 10 månader, så kanske jag slutar sakna. Jag kommer inte glömma men mitt hjärta kanske kan sluta att värka.

Igår kväll kändes allt hopplöst och värdelöst, jag gick och lade mig vid midnatt med tårar i ögonen. Men...
Kl ett ringde telefonen, det var Astrids mamma. Astrid är 1,5 år och nu var det dax för henne att bli storasyster. Vattnet hade gått så jag fick kasta på mig kläder och köra lite för fort hem till Astrid. Hennes mamma och pappa åkte iväg och en timme senare var Lillasyster ute. Jag och Astrid sov inte så mycket i natt, men hon var ändå pigg som en lärka vid sjutiden. Astid ville såklart träffa Lillasyster så vi åkte och hälsade på några timmar senare, hon var så fin med en massa mörkt hår. Ett mirakel.

Jag vet att hundra år från nu kommer det alltid vara du.

Idag fyller Prinsessan 7 år. Jag har köpt en kjol, en tröja och ett litet sminkkit. För det var det hon önskade sig, kläder och smink. Snart bär det iväg till kalaset.
Prinsessan och hennes storasyster sov över hos mig en dag i förra veckan, det var mysigt. Det är kul att vi har lyckats hålla kvar våran nära kontakt, Familjen med alla barn är ju egentligen Kaptenens familj.
En dag när jag var där och badade i deras pool sa jag att det vore skönt att ha en pool hemma på min gård, då sa Prinsessan; Det behöver du ju inte B, du kan komma och bada hos oss när du vill, du tillhör ju familjen.

Känns i alla fall som jag valde rätt veckor för semester. Första dagen på jobbet är det helt ok om vädret är kass.
Oj vad jobbigt det var att jobba, behöver mer ledighet, mer tid att slöa och sova och bara vara. Fast jag hann inte tänka så mycket på allt dåligt idag.

Varför är det så svårt att tänka på Han med någon annan? Jag vet ju att Han inte är min längre.
Hans kompis sa igår kväll att hon trodde han gick hem med någon, det är det enda jag har tänkt på sedan dess.

Jag försökte gå ut och ha kul igår bland alla glada människor på stan. Det gick dåligt, gick hem tidigt och somnade i tårar.
Sista dagen på semestern idag.

Kollade på en film ikväll med Kitty och Rax. Det sista som sades i filmen var "This is me taking control over my life". Det borde jag göra, ta tillbaka kontrollen över mitt liv, ska bara komma på hur...