B-day

Jag måste gå vidare, vet bara inte hur. Vet inte heller hur jag ska se tillbaka på det som hände, vill behålla alla bra minnen men om det ska sluta såhär får jag en helt annan bild av dig. Den där underbara, mysiga och roliga killen som jag lärde känna har på något vis blivit till en feg och kall person. Vad betyder det att du inte har hört av dig alls på över en vecka, är jag glömd nu?
Trors allt så vill jag ändå inte att du ska må dåligt, hoppas du har nån att prata med som kan hjälpa dig att reda ut din förvirring.
Jag har ju mina underbara vänner som finns här hela tiden, tack för att ni tar hand om mig och står ut med mitt ältande. Tack oxå mina härliga gudbarn, er vilkorslösa kärlek värmer otroligt. Älskar er!

Ja jag är ganska patetisk som bara tänker på dig hela tiden, jag vet. Men jag kan bara inte sluta att fundera på allt. Ibland blir jag bara arg och känner mig så lurad, kan det vara så att allt bara var en stor lögn? Om du verkligen hade de känslor du sa att du hade så kan de inte bara försvinna, men ibland får jag känslan av att du ville att de skulle försvinna, men varför? Många frågor har jag, och inga svar. Bara ett stort hål i mitt hjärta.

Hur ska jag lyckas få dig ur mina tankar? Du har gjort mig så illa, men ändå vill jag ha dig här hos mig. Vill inte att jag ska vilja det! Önskar jag kunde fortsätta mitt liv där det var innan jag träffade dig. Fan kan du inte åtminstone förklara vad som hände, kan bara inte förstå vart allt det underbara tog vägen, hur kan det bara försvinna. Jag gav dig så mycket, och krävde bara en sak, ärlighet. Snälla berätta för mig och låt mig förstå. Det gör så ont.