Den vackraste stunden i livet var den när du kom..

Träffade Simon idag igen, han säger att jag borde åka hem till dig och kräva att du pratar med mig, jag är värd det. Jag vill verkligen det, men är lite rädd för vad du ska säga. Det skulle vara så skönt om du ville berätta för mig vad du känner, jag har fattat att du inte kommer säga att du vill ha mig, men tror att jag behöver svar på mina frågor innan jag kan gå vidare helt. Låt mig få veta vem du är egentligen, och vad du ville med oss. Det kanske inte var menat att det skulle vara du och jag men någonting finns det mellan oss, jag vet det och det tror jag du också gör. Tänker mer och mer på att jag saknar dig som person, inte kärleken i sig, vi hade ju så kul och funkade så bra på alla plan. Ska jag våga höra av mig och fråga om vi ska ses?
Den jävligaste stunden i livet var den när du gick...

Kommentarer
Postat av: Slim

Tack...

2007-05-01 @ 01:41:38
URL: http://superslimline.blogg.se
Postat av: Therrorese

Som sagt, varför är det svårt att vara ärlig...? Varför lämna någon med en massa frågor som man ju vet uppstår...?

2007-05-01 @ 22:41:01
URL: http://therrorese.blogg.se
Postat av: Blingbling

Så du fick aldrig någon förklaring varför. Bara gick han? Kärleken är så märklig och ibland (eller ganska ofta faktiskt)och svår.

2007-05-24 @ 09:09:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0