Vart tog den där elden vägen?
Varför är det så svårt?
När jag träffade Dig mådde jag så bra, letade inte efter kärleken, var nöjd med livet som det var, men så dök du upp och allt blev jättebra. Sen lämnade du mig och jag mådde skit. Efter ett tag kändes det ganska ok, då dök Fikakillen upp och var bara så mysig och bra. När jag väl börjar känna att det inte är så läskigt längre, att det faktiskt kan bli något, nej då vill han inte mer. Än en gång sjunker jag, inte lika lågt som sist men väl en bra bit ner.
Jag har många saker i mitt liv som är bra, riktigt bra, men just nu känns det som om något fattas, och att det är en kille med stora blåa ögon och ett härligt skratt och mjuka läppar som är som gjorda för att kyssa mig med....
Varför är livet så svårt?
Jag måste säga världens tråkigaste sak, men om man vill det så kommer det att komma. Tålamod är en bra vän, även om det är svårt och frustrerande. Men det dyker up någon när man minst anar det. Bara man är öppen för det!
Stor peppokram!
Hur är det sagt; ju fler "tvärnitar" man upplever desto närmare kommer man bingovinsten? Vet inte om sånt där gäller, för vissa kanske det fungerar, för vissa inte.
Kram
Kärleken ska alltid leka kurragömma eller kull. Så är det. Men en vacker dag kommer den för att stanna hos dig. Ha tålamod bara. Och njut på resans färd. Prova internetdejting. Det är hur kul som helst, fast tar en del energi.
trist att höra om fikakillen....men det känns som om man måste igenom sina downs för att nå sina ups!!! ;) kramar
