Här sitter jag och baddar såren med salt
Känns dock som jag skulle behöva ett riktigt avslut, jag skulle behöva att du ser mig i ögonen och berättar för mig. Det värsta är att jag får känslan av att du inte ens är ärlig mot dig själv, du tränger bara undan dina känslor och tror att allt kommer kännas bättre så, det tror inte jag.
Om du låter det sluta såhär kommer jag se på dig som feg, och det vill jag inte. Du och jag hade nåt ovanligt och underbart, det vill jag kunna se tillbaka på och minnas, utan att känna bitterhet. Låt mig få göra det.
Du e inte tragisk alls! Inte heller det minsta patetisk. Vi har alla varit där du är...tro mig! Men det är ju skönt att det verkar gå åt rätt håll!
Du ska se tillbaka på det ni hade som någonting fint och bra, låt inte hans feghet bli din bitterhet...
Äsch, du är varken tragisk eller patetisk. Det är bara det att du inte är på topp...
Jag läser mer än gärna dina inlägg!
Kram E
Jag säger som de andra, du är inte alls patetisk eller tragisk. Du sörjer helt enkelt. Det är inget patetiskt med det. Men smärtsamt är det.
Ta hand om dig. Skriv gärna mer, jag läser.
Jag säger som de andra, du är inte alls patetisk eller tragisk. Du sörjer helt enkelt. Det är inget patetiskt med det. Men smärtsamt är det.
Ta hand om dig. Skriv gärna mer, jag läser.
Jag tycker han är tragisk. Ett avslut är det minsta man kan begära. Det är så svårt att gå vidare annars, känns inte som man får någon ro.
Jag kan inte låta bli att undra.... har du fler bloggar? Känner igen din "röst". Du måste inte svara. Kram.
