I dont miss u, just how u used to be
Jag saknar det vi hade så mycket, men det kommer inte tillbaka det vet jag.
Jag saknar den du var då, men den personen finns inte mer.
Om du orkar, försök hålla dig ifrån att ringa. Varje dag som går och du inte ringer, river du inte upp dina sår.
Jag vet hur frestande det är att ringa och försöka få svar, hur förvirrande det är att leva i en ... ehh .. sån situation.
Men, jag vet att varje gång jag ringer, river jag upp frågorna igen och igen. Det är som att jag måste acceptera att jag ALDRIG kommer få några svar av honom. Han kan INTE ge mig dem.
Inte meningen att ge några .. ehh .. pekpinnar. Men för mig har det varit så. Om du måste ringa, är det ok också.
Vi lär oss ibland av våra smärtor, eller .. nästan jämt. Iallafall är det så för mig.
Var rädd om dig/J
Nu har jag hittat tillbaka och tänkte skriva några rader. Har läst rätt många inlägg och jag vet hur jobbigt de är att förlora något man tyckt om, trott litat och hoppats på. Jag har själv jobbigt men en vän som betyder mer än alla andra vänner, vi bråkar och nu håller vi på och bollar över felet till varandra. Eftersom han hellre teg än sa ifrån direkt så har jag ju gjort allt värre, nu tar jag på mig felet att det inte är någon bra vänskap längre. Men från början va de ju hans fel, de va han som såra mig och jag har gjort allt värre. Igår bad jag han säga något och nu känns det tusen gånger bättre när jag fick höra hans tankar och känslor, jag va inte den enda som mådde dåligt. Så helt klart tycker jag att du ska försöka få ett svar, så att du kan avsluta det kapitelt och påbörja ett nytt utan han i ditt liv. Kämpa på och hoppas allt blir bra. /M
Få svar...det hjälper dig vidare även om det svider....! Hoppas det går bra. Kram!
Varför kan man inte få svar på sina frågor och säga som det är?
Man blir ju knäpp om man går och grubblar över vad eventuella svar man kan komma på på sina egna frågor. Inte bra. Hoppas det känns bättre snart..!
Jag bodde utomlands ganska länge och hade en han med stort H hemma i Sverige. Han som träffade en annan... Skrev hela tiden en slags dagbok men i brevform till honom. Innan det blev som det blev och hon klev in i hans liv så skrev jag ganska gulliga saker men efter att hon kom in i hans liv och jag klev ut så präglas boken av känslor utav alla dess slag... Det var väldigt skönt att skriva så och skriva det till honom även fast han aldrig sett boken (som var menad till honom från början). Skriv skriv skriv! Det hjälper! rensa, gråt, skrik, sörj! Jag sörjde länge men damn, det hjälpte! Kramar : )
Stor kram från pimparen
