Att sätta punkt

Jag har gråtit mig till sömns varje kväll i flera dagar nu. Jag borde nog ha kommit längre än så, jag var på väg åt rätt håll men sen tog det stopp.
Jag vill på sätt och vis inte gå vidare. Jag vet att det är över men ....
Igår kom Han hit med ett brev som hade hamnat hos honom. Det första han säger är Vad fin du är, med en blick som visar att han menar det. Vi pratade en stund och jag berättade att jag är ledsen och han berättade att han är ledsen, det här är det svåraste han gjort i sitt liv. Han funderar mycket. Det enda han är säker på är att han måste leva själv, inte med mig, inte med någon. Jag vet inte varför han tror att det är så. Jag tror att vi hör ihop Han och jag.
Jag bara kunde inte låta bli att låta mina läppar nudda hans för en kort stund, fast jag var säker på att han skulle protestera. Han protesterade inte, han gav mig en kyss tillbaka sedan gick han.

Kommentarer
Postat av: Ester

Jag tycker fortfarande att han är otydlig med vad han vill.

Var rädd om dig. Gråta sig till sömns låter inte bra alls.

Kram!

2008-06-24 @ 21:07:31
Postat av: Anna

Tack för din kommentar hos mig! :)



Har skumläst lite av dina senaste inlägg. Håller med Ester att han är otydlig med vad han egentligen vill. Jag tycker det är så egoistiskt att göra sådär. Bryta upp och sen ge en massa komplimanger. Det blir så förvirrande för den som utsätts för det, i det här fallet dig.



Hoppas det känns bättre snart! Låt kroppen och hjärtat få sin tid att läka.

2008-06-24 @ 21:25:51
URL: http://herse.blogspot.com
Postat av: Beyonce

Ester och Anna; Det är just det att jag tror inte Han vet vad han vill egentligen, vilket gör det svårare för mig.

2008-06-25 @ 17:22:43
URL: http://bday.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0