En tid som bara går och aldrig kommer igen

Det var nu över två veckor sedan jag flyttade ifrån Han som jag trodde att jag skulle dela resten av livet med. Det är så tomt här, men det är inte ensamheten som plågar mig, det är längtan och saknaden.
Han ringde ikväll. Han pratade på om hur helgen med barnen har varit, det känns så konstigt att höra, jag vill ju vara med där. Jag var på jobbet och hade inte tid att prata så länge, Vi hörs vidare, sa han.
Jag saknar så jag blir galen!!


Kommentarer
Postat av: Ester

Det kanske är bättre att slippa bli påmind...?

2008-06-04 @ 18:57:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0