Som en familj
Hans dotter ville att jag skulle hälsa på, så jag var där i dag. Vi åt middag och sedan var vi ute en stund med barnen, för ett tag kändes det som förut, som en familj. Snälla B åk inte hem, sa barnen. Han sa; Jag är glad att du kom, det är jag verkligen.
Nu är jag hemma igen i verkligheten, i ensamheten.
Nu är jag hemma igen i verkligheten, i ensamheten.
Kommentarer
Postat av: Fröet
usch...det kan verkligen inte vara lätt...:/
Postat av: Hanna
Oj vad du har varit med om mycket. Hoppas att du mår bättre snart.
Trackback